Det är i duschen det händer...

Man blir ren, det är varmt och skönt och så kommer man på briljanta idéer!

Tyckte att skrivandet lossnade lite igår, när jag lade reseachtankarna åt sidan och fokuserade på att bara producera. Behöver ändå göra en hel del research, träffa folk och ställa frågor. Men nu bara fulskriver jag: struntar i hur det blir och hur det låter. Det hjälper mig också att komma en bit på väg och verkligen förstå vad jag behöver kolla upp mer, bra ändå, man slipper ägna tid åt onödig research.

Åndå fastnade jag igår på en grej. Jag behövde verkligen förstå ett incitament och en drivkraft för hjältinnan men jag fick verkligen inte till det. Sjukt frustrerande. Till slut gav jag upp och duschade. Och voilà! Lösningen kom till mig. Man behöver verkligen de där pauserna, det är så viktigt för hjärnan. En kort paus då man gör ngt helt annat och då löser sig ofta en del för mig.

Det här skulle ju vara en skrivdagbok

Jag tänkte att jag skulle skriva ärligt och öppet om min skrivprocess här men på sistone har jag dragit mig för det. Kanske för att jag tycker att processen varit svår på sistone?

Det har varit mycket annat runt omkring - mycket på jobbet, magsjuka och fullt upp hemma. Och dessutom har det gått trögt med manuset. Bok nummer tre i advokatserien. Som att jag glömt bort hur man gör. Försöker skriva, bara flödesskriva, älskar ju den här delen av processen men det är så många saker jag inte riktigt vet än, saker jag vill kolla upp för att förstå scenerna. Det är häktesförhandlingar, förundersökningsprotokoll, vilket år Jimmy Kimmel började sändas och massor av annat jag måste förstå och ta reda på.

Men har bestämt mig för att lägga det åt sidan och tänka att det här är ett utforskande utkast, så får jag göra research under tiden, boka in luncher, möten och googla och sen fylla på och ändra i nästa vända. Bara jobba på för att också förstå vilken kunskap jag saknar.

Back to basics

Ibland måste man påminna sig själv om varför man skriver och varför man skriver just det man skriver. Alltså, varför skriver jag romance? För mig och antagligen för de flesta så är kärleken till böcker största anledningen till att man skriver och varför man en gång ens började skriva. Och att jag skriver romance beror på att jag älskar romance lite extra.

Ingenting gör mig så skrivglad och full med lust som att läsa romance eller höra om bra romanceböcker. Just nu läser jag "Alicias val" av Frida och Linnea Malmgren. Tycker att den är så himla bra. Fantastisk dialog, skarpsynta samhällsbetraktelser och så en oerhörd attraktion mellan karaktärerna.

Igår mådde jag rätt dåligt, hade ingen energi och åkte tidigare från jobbet eftersom det kändes som att migrän var på ingång. Och jag hade stort behov av rejäl romance-PEPP. Det mest effektiva för mig då är att lyssna på superbraiga podden Smart Bitches Trashy Books. Den är SÅ BRA. Så mycket kärlek till romance. Älskar att lyssna på den när jag lagar helgmat som tar lång tid (vilket jag gör väldigt sällan men när jag väl gör en riktig lasagne så älskar jag att lyssna på den podden, dricka rödvin och äta godis, det är typ min bästa grej).

Eftersom det har varit lite motigt med planeringen av det här manuset har det varit så skönt att få inhämta välbehövlig inspiration. Så värt!